Inom rasmarsvinsaveln gör vi parningar i syfte att bevara samt förbättra vår utvalda marsvinsras/-färg. Men hur gör vi då för att åstadkomma dessa parningar som driver vår avel framåt? Vad tittar vi på vid val av avelsdjur och vilka olika tillvägagångsätt finns det rent praktiskt för att åstadkomma önskad parning. Dessa frågeställningar och en del annat hoppas jag kunna belysa med denna text.

Några ord om avelspar

Innan vi går in på olika sätt att låta parning ske (att sätta ihop avelspar eller att tillämpa handparning) vill jag nämna några ord om avelspar och hur vi väljer ut våra avelsdjur.

Inom all avel fokuserar vi vår avel runt ett eller flera avelsmål. Valet av avelsdjur ska ske med syfte att kunna uppnå de uppsatta avelsmålen, kanske inte direkt i den tänka parningen/kullen men iallafall på sikt. Avelsdjuren skall exteriört ha kvaliteter som kan bidra till rasmarsvinsaveln som sker utifrån en rasmarsvinsstandard (olika standarder finns i olika länder och ibland finns det även fler standarder inom ett och samma land). Som uppfödare kan man med fördel välja ut någon av dessa exteriöra kvaliteter som man vill fokusera lite extra på. Är det att förbättra typ och kropp? Bevara en viss färg? Eller att få ner storleken på just den rasen du avlar? Vilka avelsmål du fokuserar på avgör även vilka avelsdjur du ska välja.

Vi brukar även säga att individerna i ett avelspar ska komplettera varandra, dvs de ska inte ha samma fel och brister utan det som det ena djuret saknar får gärna det andra ha och vice versa. Läs gärna mer i artikeln ”Att välja avelsdjur/avelspar”.

När du sedan kommit så långt att du valt ut din hane och din hona för en specifik parning kommer nästa val. Ska du sätta hop ditt avelspar eller ska du tillämpa handparning?

Att sätta ihop avelspar

Att sätta ihop avelspar kan anses vara ”det gamla traditionella sättet” och innebär helt enkelt att man låter det tilltänkta kärleksparet få bo tillsammans under ett antal veckor. Ofta 5-6 veckor så att man täcker tiden omfattande två – tre brunster och därmed öka chansen att marsvinshonan blir dräktig.

Alternativt låter man honan flytta in till hanen och bor kvar till dess att honan är konstaterat dräktig. Honan flyttar då åter till sin flock och hanen får flytta samman med ny hona eller får ta hand om och uppfostra små marsvinspojkar som blivit tillräckligt stora att de behöver flytta från mammaflocken.

Marsvinshanen får absolut inte gå kvar med honan ända fram till förlossningen, då kommer hon att bli omparad när hon brunstar i samband med förlossningen. Marsvinshonan får heller inte kvarstanna hos hanen alltför länge och flyttas nära in på förlossningsdatum. En högdräktig marsvinshona inte bör flyttas på nära in på förlossningsdatum, ej heller få nya burkompisar alltför sent i dräktigheten, då detta kan stressa marsvinshonan, så att hon i värsta fall förlorar kullen samt avlider själv i dräktighetskomplikationer.

En invändning mot ihopsättningsmetoden är att det är osäkert att marsvinshanarna i ett hanpar går ihop igen efter det att en av dem eller båda har bott tillsammans med varsin marsvinshona, och då står du där med två marsvinshanar som behöver varsin bur och nya kompisar. Här har handparning sin fördel.

Handparning – hur fungerar det?

Handparning innebär att man hanen träffar honan endast några timmar under honans högbrunst. Därefter går honan tillbaka till sin trygga välbekanta flock och hanen till sin burkompis, oftast utan gnissel eller bråk.

Hur gör man då rent praktiskt? För att kunna genomföra handparning behöver man lära sig att känna igen sina marsvinshonors brunstbeteenden samt brunstcykler. Du startar med fördel redan ett par månader innan tänkt parningsdatum. Inspektera din hona dagligen under hennes brunstcykel. När marsvinshonan inte är i brunst finns det normalt en hinna över honans könsöppning. När brunsten är på gång kan man se att denna hinna börjar spricka upp. När hon är inne i högbrunst har hinnan som tidigare täckte könsöppningen helt spruckit upp, könet är lite svullet och det kan även synas en genomskinlig flytning. Anteckna datumet för brunstens inträffande. Följ sedan din hona och inspektera dagligen för att anteckna även datumet för efterföljande brunster fram till det tänkta parningsdatumet. Allra enklast är det om du har en hona som tydligt visar beteendeförändringar vid brunst. Börjar du i god tid innan tänkt parning har du möjligheten att anteckna datum för flera brunster i rad, vilket gör att du får kännedom om längden på just din honas brunstcykel.

Detta förfarande att inspektera sin hona samt anteckna datum för inträffande av brunst kan man även med fördel använda sig av vid ihopsättningsmetoden. Därmed kan man förkorta tiden som hona och hane bor tillsammans. vilket innebär fördelar för honan med mindre stress då hon kan återgå till sin flock betydligt tidigare under dräktigheten.

När du närmar dig det tänkta parningsdatumet inspekterar du din hona dagligen för att kunna se när hennes högbrunst inträffar. Då är det dags att träffa hanen. Är honan redo kommer hon efter en stund uppvakning att stanna till och ställa sig i position med sin rumpa upphöjd så att hanen kan komma till och para. Gör hon inte det är hon inte riktigt redo än och man kan behöva avvakta någon timme innan man låter avelsparet träffas på nytt. När honan väl är i högbrunst brukar själva parningen oftast vara snabbt avklarad, några omgångar och resultatet kan ofta ses som en vit propp vid fullbordad parning (se foto nedan, vissa honor är dock mer noggranna med att tvätta sig efteråt och proppen kan då vara svårare att se).

När såväl hona som hane tydligt visar att nu blir det inget mer (exvis lägger sig och vilar), kan honan återvända till sin trygga välbekanta flock och hanen kan återgå till sin bur – oftast med bibehållen relation med tidigare burkompis. Samtidigt finns det inga 100%-iga garantier. Finns fall även där man tillämpat handparning där relationen mellan hanarna i ett par förändras när en av dem fått para, såpass att de inte kan bo ihop längre.

En liten bonus med handparning är att du vet exakt vilken dag som honan förväntas föda sin kull. Vid eventuella komplikationer vet du hur långt gången honan är. Och du har även möjligheten att skapa lugn och ro runt din dräktiga hona se sista dräktighetsveckorna.

Vilka erfarenheter har jag av de olika sätten att para marsvin?

Jag har erfarenhet såväl av att sätt ihop avelspar som av handparning samt att tillämpa en kombination av dessa båda metoder, där avelsparet flyttar ihop samtidigt som jag håller koll på och noterar när parning skett, när första bebisrörelserna ska kännas samt beräknat födelsedatum. Genom att veta när parning skett kan honorna flyttas tillbaka till sin flock tidigare än vad som normalt sker vid ihopsättningsmetoden. Jag tilltalas av såväl handparning som ”kombinationsmetoden” då båda sätten innebär att man har mer exakt koll på när honorna beräknas föda sina kullar. Därmed ges möjlighet att arbeta förebyggande för att förhindra komplikationer, exempelvis genom att inte i onödan ändra om i flocksammansättningen alltför nära inpå beräknat födelsedatum.

Vilken metod man väljer beror helt på personliga preferenser, ingen är mer rätt eller fel än den andra utan olika sätt passar olika uppfödare samt olika tidpunkter i ens avel.

Lycka till med aveln!

© Lottie Lundgren