Idag har Vibe och Cure flyttat till sitt nya hem hos Linda med familj. Lycka till och hoppas ni ska trivas med varandra!
Kategori: marsvinen
En bonuskull
Amaranthe som flyttat tillbaka hit hem var dräktig, så det blev en för oss oplanerad bonuskull mitt i sommaren.
Tidigt i lördags morse blev Amaranthe mamma till två söta bebisar. En Self DEGolden pojke och en Self black flicka. Mor och barn mår fint.
Stora flyttdagen
Under söndagen 8 juli flyttade våra små teddymarsvinspojkar Crestine’s Fahrenheit och Crestine’s Farynx till sitt nya hem hos Polly och Maja. Lycka till som nyblivna marsvinsägare. Hoppas ni och marsvinspojkarna kommer trivas med varandra.
Även charmige Crestine’s Eclipse flyttade i söndags. Han flyttade till sitt nya hem hos Marie / SMF 509 Sockergrynets marsvin. Eclipse föddes för tidigt och var den enda som klarade sig i sin kull. En liten överlevare som nu blivit stor. Marie var på besök hemma hos oss strax efter det att Eclipse föddes och har sedan följt honom under uppväxten. Och det känns extra bra att det är just till Marie som Eclipse flyttar.
Liten blir stor
I helgen som var fick Aces småpojkar Coldplay och Cure flytta in till Xaron. Första fotot är taget precis i början då de fick mötas på neutral plats. Och nu i skrivande stund bor de i burskåpet som ni kan se på foto nr 2.
Nytt hem för finaste Bobby och Behemoth
På söndagen under midsommarhelgen flyttade finaste Bobby och Behemoth till sitt nya hem hos Ingrid med familj. Lycka till och hoppas ni kommer trivas med varandra!
Vårens sista utställning Landskrona 26 maj
Vårens sista utställning blev 26 maj i Landskrona. Det har redan gått en månad sedan dess men här kommer en liten återblick på den trevliga dagen. Hölls både officiell utställning och parallellt med den inofficiell EE-utställning. Även denna gången åkte vi ner på fredagen. Lördagen bjöd på blandade resultat. Bäst gick det för Robbin som fick cert och Eclipse som fick CK. Cassiopeja bedömdes som fin & lovande unghona. Under lunchpausen höll domare Jens Lindgren en intressant och bra föreläsning om det högaktuella ämnet färgbedömning.
Nästa utställningsmöjlighet är populära SM som hålls 7-8 juni, men där kan vi tyvärr inte vara med utan jag jobbar (glamorösa livet som sjuksköterska därtill sommarbemanning…;) ). Vi får istället satsa på dubbelutställning i Landskrona 18 augusti.
Vårens kullar … och dem som aldrig blev :(
Under våren har det fötts några kullar hos oss, både teddy och solida argente. Den 22 maj fick vi en teddykull. Vår första kull med enbart chokladfärgade teddymarsvinsbebisar. En milstolpe! Tre fina välmående bebisar, två pojkar och en flicka. Flickan fick namnet Crestine’s Florence Nightingale efter den första sjuksköterskan. Fortsatte hela den kullen på det medicinskt-naturvetenskapliga temat och gav pojkarna namnen Crestine’s Farynx och Crestine’s Fahrenheit. Känns som en kull med bra pälsar och det ska bli kul att följa dem små framöver.
Bara någon dag innan teddykullen, den 19 maj, föddes en kull där jag hade förväntat mig solida argente/agouti men vi istället fick två bedårande söta self-bebisar. Men hur kom det sig då att de blev selfar när vi väntade oss solida argente och solida agouti? Kullen var ett litet avelsprojekt med syftet att få in solidargente på teddy. Och eftersom jag vid tiden för parningen inte hade någon passande solid argente/agouti hane passade det extra bra att vår nonself solid silverargente hona Quanah parades med Azkaban, teddyhane i färgen chocolate/cream med pinkeyed-anlag. Tanken var då som sagt att få solider med teddyanlag. Ett litet avelsprojekt i all sin enkelhet… Eller i teorin är det enkelt. En solid argente ger solid anlaget vidare till sina ungar. Och alla marsvinsungar efter en solid argente och en icke-agouti/argente bör bli solid argente alternativt solid agouti, förutsatt att de får solidanlaget.
I praktiken då? Ja där slumpade de sig som så att båda marsvinsungarna i kullen blev self. Slutsatsen jag dragit: Quanah har således ett a-anlag för icke-agouti/argente tillsammans med sitt solidanlag/ar-anlag. Hon har även genotyp Ee och kan därför ge vidare e-allelen som gör att de bebisar som får det anlaget tillsammans med samma anlag från sin far inte visar svart pigment utan döljer således ev tickning. Crestine’s Behemoth som är lilacfärgad fick inte fick något solidanlag från mamma Quanah. Istället fick han ett anlag för icke-agouti/argente. Och tillsammans med motsvarande anlag från sin pappa blev han self. Eftersom mamma har röda ögon och pappa bär anlag från röda ögon nedärvde Behemoth detta anlag från båda sina föräldrar. Han blev således self lilac. Crestine’s Beyoncé blev cream med dubbla ee-anlag (ett från vardera föräldern). Hon visar med andra ord inte svart pigment och kan således bära ar-anlag för solid under creamen, förutsatt att hon fått det anlaget från sin mamma (isåfall genotyp aarBbcdcreePp).
En liten reflektion från mig… Tittat en del i stamtavlorna och solida argente är inte färgavlade på samma sätt som exempelvis self black eller nonself solid agouti. Avelsmaterialet för solida argente är för litet för det, så man har blandat in en del cream och golden m.fl. Och med det i åtanke är det inte konstigt att det blev som det blev i kullen. Då funkar ju liksom inte den teoretiska genetiken i praktiken. Utan dolda anlag finns och poppar upp. Utmaningen framöver blir att försöka ”späda ut” och avla bort selfanlaget m.m. Vilket görs bäst genom att avla solid argente med solid agouti och till viss del vanlig argente och blanda in self endast i undantagsfall. De solida agouti har färre andra färger inblandade (än solida argente har) och ger då förhoppningsvis färre överraskningar rent färgmässigt. Och det där med genetisk analys av stam och kunskaper inom genetik är trots allt inte så dumt, snarare en förutsättning. Känns ändå bra att kommit fram till hur jag ska komma vidare. Framöver blir det avel med fokus på solid argente & solid agouti i färgerna cinnamon och silver. Så med tiden så… kan jag nog nå målet.
Tredje kullen föddes på självaste nationaldagen. När jag gick upp på morgonen överraskades jag av att Ace hade fött sin kull en dag tidigare än beräknat. En kull med ljuvliga solida argentebebisar! Tre fina solida argentebebisar, en flicka och två pojkar. Plus ytterligare en liten medtagen flicka som tyvärr inte klarade sig. Mamma Ace och hennes tre bebisar mår fint och de små växer så det knakar. En av ungarna i kullen är en helt underbar fin liten solid silverargente pojke som jag hoppas mkt på, Crestine’s Coldplay. Min första solida silverargente! Givetvis stannar han och bidrar till fortsatt avel när han blivit lite äldre. Dessförinnan är planen att han skall ställas ut. Delar med mig av foto på Ace med sina nyfödda bebsiar samt två foton på Coldplay, ett som nyfödd och ett nytaget. Han och syskonen blir 2 veckor gamla idag.
Planen var ytterligare en kull solider som var beräknade att födas i början av juli. Vår fina solida cinnamonagoutihona Galant var parad med Xaron cinnamonargente som just nu är på besök hos oss (han bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark). Just denna kullen såg jag mkt fram emot eftersom jag är speciellt förtjust i cinnamon. Men ödet ville annorlunda… Tyvärr drabbades Galant av komplikationer efter 6 veckors dräktighet. Hon började blöda och blev snabbt dålig. Åkte in akut till Blå Stjärnan. Ultraljud visade inkapslade outvecklade foster i ena livmodern samt missfall i den andra. Galant lades in med smärtlindring etc plus matades med criticalcare för att förbereda för operation. Men det blev ingen operation, utan hon blev snabbt sämre med sepsis och toxikos. Och jag fick ta det oerhört svåra beslutet. Finaste älskade Galant fick somna in lugnt och stilla i mitt knä. Sent på kvällen blev begravningen, och när jag efteråt skulle lägga mig och sova såg jag från min balkong ett magiskt ljusfenomen där himlens molntäcke liksom öppnade sig. Det var min älskade Galant som gick över regnsbågsbron. Vila i frid finaste tjejen! Saknar dig oerhört.
Våra abessinierflickor har flyttat hemifrån
Tisdag kväll efter utställningen i Landskrona flyttade våra söta abessinierflickor Gypsy och Black Canary till sitt nya hem hos Stella med familj. Lycka till och hoppas ni kommer trivas med varandra!
Dubbelutställning i Landskrona 21 april
Den 21 april var det dubbelutställning i Landskrona. Petter och jag åkte ner redan på fredag kväll, övernattade på vandrarhemmet och lyxade till det med restaurangbesök. Fantastiskt skönt att slippa gå upp i ottan och åka iväg vid 4:30-tiden som vi annars gjort.
Utvilade vaknade vi på morgonen innan utställningen. Solen sken och det såg ut att bli en riktigt fin vårdag. Utställningsdagen bjöd på blandade resultat och en del cert och BIR (=bäst i rasen). Bäst gick det för Galant som fick ytterligare 2st cert och numera kan titulera sig svensk champion!
Under lunchpausen höll domare Jan Schop ett bra föredrag om EE-bedömning. En hel del intressanta saker nämndes, som bl.a att de hela tiden ser till helheten i sina bedömningar. Att ett bra djur med något litet skönhetsfel ändå kan få en mycket bra bedömning tack vare dess övriga tillgångar som väger upp resultatet.
På plats på utställningen fanns även en dansk fotograf som tog snygga bilder på rastypiska marsvin. Vår söta crested-flicka Wiiks Isabelle i den fina färgen solid greysilverargente blev utvald att medverka. Tyvärr är bok och tillhörande fotografier inte färdiga i skrivande stund, så jag kan dessvärre inte dela med mig av någon bild här just nu, men är väldigt spänd på att få se resultatet när boken kommer ut.
Blev en låååång dag med marsvinsutställning. Sent samma kväll, runt kl 23:30, var vi hemma igen, trötta och nöjda med dagen. Och under resan hem kunde vi beskåda en magiskt vacker solnedgång som Petter lyckades fånga på bild.
Med oss hem från Landskrona följde Highlander’s Xaron. Xaron i den läckra färgen cinnamonargente bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark, men är just nu på ett lite längre besök hos oss för att bidra till argenteaveln. Tack Marianne Kragh Gravgaard för att du ger oss denna möjligheten! Det är även vår förhoppning att vi framöver kommer kunna ställa ut Xaron här i Sverige, men just nu i början får han först acklimatisera sig lite och sedan dejta lite damer härhemma.
SMFs riksstämma 2018
Tiden bara springer iväg! Vi är nu en bit in i maj och jag har dessvärre inte uppdaterat bloggen på ett tag. Blir att skriva ikapp lite och berätta om vårens alla olika händelser. Får nog bli flera olika inlägg och vi börjar med SMFs rikstämma 2018 & utställningen i Husby-Långhundra och vad som hände där.
SMFs riksstämma 2018 hölls 7 april i Husby-Långhundra (Uppland) och i anslutning till stämman var det även utställning. Eftersom det var en bra bit hemifrån tog jag ledigt ett par extra dagar från jobbet. Jag deltog i stämman som en av SMF Sydvästs fyra representanter och åkte upp tillsammans med Marie Holmström / Sockergrynets marsvin och Marita Lycknio /Lycknios marsvin. Vi bestämde vi oss för att åka vi upp redan på fredagen och hem på söndagen. Tre tjejer, massa packning & marsvin i min lilla Audi A1… och vi fick plats!!! Magiskt packat, nöjda och glada styrde vi kosan norrut.
Efter några timmars bilfärd anlände vi till där vi skulle bo under helgen. Maries kompis Annette hade erbjudit oss att övernatta i hennes gäststuga bara 8 minuter från utställningslokalen och i vacker omgivning. Tänk att få bo så, i ett fint hus på landet. Tre trötta och förväntansfulla tjejer somnade den kvällen.
Tidig morgon efter en god natts sömn bar det av till utställningslokalen. Enligt planering skulle stämman hållas först och utställningen därefter. För oss som skulle deltaga även på stämman fanns möjligheten att checka in lite tidigare, vilket vi gjorde. Men då hände nått helt oväntat. Mina djur stoppades i incheckningen. Anledningen var att min self chocolate hane Bobby var lite torr på nosen och helt plötsligt misstänkte de ringorm. Pga det fick inga av mina djur komma in i utställningslokalen. Massvis med tankar for genom huvudet på mig där och då. Känslan att åka över halva Sverige och sedan inte få ställa ut. Och att dessutom få höra att ens djur har ringorm med allt det innebär. Ringorm!?! Kunde det verkligen vara ringorm? Och om det nu var det, varifrån hade Bobby fått det? Och hur sjutton kunde jag missa nått sånt?! Jag som dessutom badat Bobby dagen innan vi åkte och då såg han helt ok ut.
Lämnade incheckningen och ställde mina djur avsides. Gick vidare in och deltog på stämman. Och med tankarna på annat håll fick jag ändå till viss del fört fram Sydväst åsikter kring motionerna. Resultatet på stämman blev väl som förväntat. Kunde dock inte riktigt släppa tanken på att Bobby stoppades i incheckningen och att det uttalades högt att ”det absolut var ringorm”. Hur kunde de vara så säkra på nått som jag själv uppfattade som enbart torr hud?!? Kände mig besviken och ledsen över att inte få ställa ut. Samtidigt när jag ställs inför situationer som denna känner jag mig mitt upp i eländet ändå glad över att jag är sjuksköterska och dessutom någorlunda påläst inom det veterinärmedicinska området. Då slog det mig att här ska vi inte tro, här ska vi veta! Självklart skall en veterinär få bedöma Bobby och fria honom från ringormsmisstanken.
Väl hemma igen blev det omgående besök på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Bobby blev undersökt mkt noga och utförligt och veterinären misstänkte INTE ringorm. Istället bedömdes Bobby ha fin hud och vara för övrigt välmående. Skrapprov togs på plats för att utesluta andra smittsamma hudåkommor, men inga patologiska fynd. Odling togs och skickades. Preliminärsvar kom med trevligt besked, ingen ringorm och inga andra patologiska fynd. Och när sedan det definitiva provsvaret kom och också det visade detsamma, INTE ringorm(!), kändes det oerhört skönt att ha bevis på att det helt enkelt rörde sig om en missbedömning i incheckningen och en helt ofarlig och icke smittsam hudåkomma såsom torr nos. Note to self: se till att framöver smörja med återfuktande hudkräm innan utställning.
Vid veterinärbesöket pratade vi även smittvägar och jag tänker att det i detta sammanhang kan vara väl värt att dela med mig av denna information här i bloggen, då det förekommer en del missuppfattningar om just smittvägarna för ringorm, vilket leder till en obefogad överdriven rädsla för ringormssmitta. Ringorm smittar genom kontaktsmitta och indirekt kontaktsmitta, dvs mellan marsvin som bor i samma bur och/eller träffas på annat sätt samt via föremål exempelvis filtar, kammar etc där ringormssporer kan föras vidare (=indirekt kontaktsmitta). Smittan är INTE luftburen, så övriga marsvin i hemmet smittas inte om man följer basala hygienrutiner och tvättar sig noga efter kontakt med ev smittat djur. Följer man basala hygienrutiner och djuren bor i en egen bur på så sätt att sporer ej kan spridas till övriga djur sprids smittan inte vidare.
I SMF har vi regeln att djur med misstänkt ringorm stoppas i incheckningen tillsammans med samtliga djur från samma ägare. Med anledning av detta och kommande utställningar frågade jag veterinären om råd. Veterinären ansåg att det inte fanns behov av att jag skulle hålla mina övriga djur hemma från kommande utställning eftersom samtliga var symtomfria. Veterinären var också noga med att påpeka att det verkligen inte fanns någon misstanke om ringorm i vårt fall och att det var därför jag fick det rådet. Hade däremot veterinärbedömningen visat misstänkt ringorm hade rådet blivit annorlunda. Så efter det att jag fått det rådet skickade jag iväg anmälan till dubbelutställning i Landskrona 21 april. Då skulle jag se till att mina marsvin skulle få alla de cert som de missade att få i Husby-Långhundra. Jag valde dock att inte ställa ut Bobby & hans burkompis i avvaktan på provsvar.
Hur blev då helgen 6-8 april? Förutom att mina marsvin helt i onödan fick åka över halva Sverige, så blev det på stora taget en bra helg. Hade en fantastiskt trevlig helg tillsammans med Marie och Marita och vi pratade om marsvin, massa annat och livet. Dessutom fick jag med mig två nya marvin hem. Wiiks Robbin, en liten nonself solid silveragouti kille, och Wiiks Isabelle, en söt crested solid greysilverargente tjej. Tack Maria Wiiks för att jag fått möjligheten att förvalta dessa fina solider! Isabelle hade jag dessutom förmånen att få ställa ut eftersom Maria checkat in henne och trimmat henne så fint. Isabelle fick en bra bedömning och erhöll 88p.
I samband med stämman flyttade även ett av våra egenuppfödda marsvin till nytt hem. Crestine’s Dexter flyttade hem till Elin / Quercus marsvin. Dexter fick där flytta in till en hane vid namn Nomy. Nomy och Dexter trivs bra ihop och det ska bli kul att följa Dexter framöver. Lycka till!
