Blogg

Fördelarna med godkänt & registrerat uppfödarnamn i Svenska Marsvinsföreningen

Posted on by crestines

Storm och värsta regnrusket ute. Vad passar då bättre än att skriva ett blogginlägg. Denna gång ett inlägg om varför du som är intresserad av marsvinsuppfödning ska satsa på att avla rasmarsvin och att bli godkänd & registrerad uppfödare i Svenska Marsvinsföreningen. Fördelarna är många och jag presenterar några av dem i detta blogginlägg.

Jag är medlem i Svenska marsvinsföreningen (SMF) och även i SMF:s rasdjurssektion Ras- & Avelsmarsvin Sverige (RAS) för att jag är intresserad av avel av rasmarsvin. Att bevara och förbättra ”mina” raser/färger, att avla mot  förutbestämda avelsmål. Hur kan jag veta att de marsvin som jag avser avla på är av den kvalitet så att de kan bidra till att föra rasen framåt? Jo genom att såväl bedöma marsvinen exteriört som att studera deras stam, avelslinjerna bakom marsvinet. Låt oss titta närmare på detta.

Avel med standarden som mål – utställningar för att utvärdera aveln

Mitt fokus ligger i aveln. Vid avel med rasmarsvin utgår jag från svensk marsvinsstandard när jag sätter mina avelsmål. I standarden finns samtliga godkända raser/färger/teckningar listade. Därutöver finns de raser och teckningsvarianter som i utställningssammanhang tillhör guidestandard, alltså att de har tagit första steget på vägen att mot att få full standard, och ostandardiserade, vilka ännu inte är godkända för att tas upp i den svenska standarden för rasmarsvin.  Samtliga dessa raser/färger/teckningar/varianter kan vid medlemskap i SMF ställas ut och erhålla bedömning av kompetenta domare,.

Utställningar är trevligt, att få mina egenuppfödda djur bedömda enligt rasstandard och att träffa andra uppfödare och utbyta erfarenheter. Dessutom är utställningar ett sätt för mig att fortlöpande utvärdera min avel, en liten koll på hur mina marsvin ligger till standardmässigt. Innan utställningarna har jag alltid själv bildat mig en uppfattning om mina marsvin utifrån gällande standard och på utställningsdagen ger domare sin bedömning . De marsvin som bäst uppfyller standardens krav belönas med certifikat. Vid tre erhållna certifikat, varav högst ett under 5 månaders ålder, tilldelas marsvinet titeln svensk champion (SCH) – en eftersträvansvärd kvalitetsstämpel. Championat och andra titlar som marsvinen erhåller påförs deras regbevis/stamtavla och följer djuret under hela utställningskarriären samt i avelssammanhang, när djuret förekommer på avkommors regbevis/stamtavlor. Detsamma gäller när marsvinen erhåller championattitlar i våra nordiska grannländer. Detta är möjligt tack vare ett nordiskt samarbete  kring registreringar/uppfödarnamn/titlar.

Avelslinjerna bakom – regbeviset ett avelsredskap

Till min hjälp i aveln har jag regbevis/stamtavlor. För en låg kostnad, 15kr per djur och en kull för endast 30kr har jag möjlighet att registrera marsvin i SMF.  Fyller enbart i uppgifterna om föräldradjuren samt kullen som ska registreras och erhåller kompletta regbevis för hela kullen. Detta tack vare SMFs enorma databas. Via den plockas uppgifter fram på generationerna innan föräldradjuren och förs automatiskt in på regbevisen för de marsvin som jag registrerar. Och eftersom jag har registrerat mina marsvin är det lika enkelt för nästa uppfödare som registrerar ungar efter ett avelsdjur de köpt från mig. Dessutom får alla SMF-medlemmar, inte enbart de med godkänt uppfödarnamn registrera marsvin, vilket innebär att du även kan registrera de kullar du får i kullar på vägen mot godkänt & registrerat uppfödarnamn.

Med hjälp av regbevisen kan jag följa mina avelslinjer bakåt i tiden. Jag kan se vilka raser/färger som förekommer hos tidigare generationer och därigenom dra slutsatser om marsvinet ifråga bär på anlag för andra färger eller pälsegenskaper och utifrån det planera min avel för att på bästa sätt uppnå mina avelsmål. För att lättare kunna avla mot mina bestämda avelsmål är det en stor fördel att färgavla. En förutsättning för att kunna färgavla, förutom att ha kunskap om avel & genetik och vad just färgavel innebär, är att veta vad som finns bakom mina avelsdjur. Alltså känna till deras stam. Där har jag regbevisen som tydligt talar om vilka raser/färger som finns för de tidigare generationerna. Och är jag extra noggrann kan jag även gå tillbaka några generationer och studera stamtavlorna för de avelsdjuren. Regbeviset är med andra ord så mycket mera än enbart ett registreringspapper, det är ett avelsredskap. Vid färgavel kan jag genom att studera avelsdjurens regbevis dra vissa slutsatser om vilka färganlag som avelsdjuren bär på. I valet av avelspar kan regbevis ge god vägledning. Genom att med säkerhet veta vilka djur som ligger bakom mina avelsdjur blir avelsarbetet enklare, oavsett det gäller att avla in en ny färg på en ras och befästa denna eller att bevara en färg/teckning/ras så att den överhuvudtaget ska finnas kvar.

Regbeviset borgar även för kvalitet i avelsarbetet avseende sundhet och god djurhållning. Man får exvis inte registrera fler än tre kullar på samma hona per år, heller inte registrera ungar efter en för ung hona, eller efter kombinationer med avelsdjur som båda bär på anlag som i kombination kan ge missbildade ungar (roan-roan, dalmatiner-dalmatiner mfl).

Godkänt och registrerat uppfödarnamn – en kvalitetsstämpel

Varför ska man registrera sin uppfödning i SMF? Ett godkänt & registrerat uppfödarnamn är en kvalitetsstämpel, ett kvitto på att personen bakom uppfödningen har fullgoda kunskaper och färdigheter. För att bli registrerad uppfödare i SMF med godkänt uppfödarnamn behöver du som uppfödare visa upp endast fyra olika egenuppfödda marsvin och få dem bedömda av SMF:s domare.  Minst två av de fyra marsvinen ska vara över fem månader vid bedömningstillfället. Marsvinen erhåller såväl individuella bedömningar som bedömning i uppfödargrupper. I en uppfödargrupp ingår två marsvin av samma ras (för korthår även samma färg). Alltså de fyra marsvinen i grupper om två. Därefter behöver du genomgå samt få godkänt resultat på SMF:s kunskapstest. Detta skriftliga prov innehåller frågor kring avel och djurhållning som alla bör ha kännedom om innan man startar sin uppfödning. Det är inga höga krav, snarare en enkel kontroll av att den uppfödare som blir godkänd & registrerad i SMF faktiskt har de kunskaper och färdigheter som krävs för att starta marsvinsuppfödning.

Och för att avla och ha uppfödning krävs det att vara påläst innan(!) man gör sin första parning. Såväl avelskunskap som grundläggande genetik är en förutsättning, så att man inte av ren okunskap gör parningar som orsakar djuren mycket lidande. Sedan kan det alltid gå dåligt ändå, men med kunskap i botten vet du hur du ska göra ifall komplikationer tillstöter och du skulle inte genomföra en parning av två roantecknade eller dalmatinertecknade djur och riskera få lethal whites (missbildning orsakat att roan- samt dalmatineranlaget i dubbel uppsättning). Med kunskap om lethal whites vet du även att dessa kan uppstå mellan två djur som tillsynes inte är roan eller dalmatiner eftersom roanteckning och dalmatinerteckning kan ligga dold under en vit fläck eller för övrigt vit pälsfärg. Risken för att detta sker minskar markant då avel endast sker med registrerade marsvin med känd stam.


Några av mina fina rasmarsvin ser ni på fotot. Alla dessa tre högt älskade marsvin har raser/färger som enbart finns hos ett fåtal SMF-uppfödare, De går med andra ord inte att finna i djuraffärer eller hos oseriösa massuppfödare.

Så för att summera…

Det finns många fördelar med att vara godkänd & registrerad  SMF-uppfödare. Och till dig som är intresserad av att satsa seriöst på marsvinsavel vill jag uppmana att att bli medlem i Svenska marsvinsföreningen – SMF , börja avla småskaligt, välj ut ”din” ras – den som du känner alldeles lite extra för🤩, skaffa dig en mentor som du kan få stöd och råd av såväl i starten som framgent, var vetgirig & läs på 📚🧬📝 Vill passa på att tipsa dig som är intresserad av rasmarsvin & avel om att bli medlem även i SMF:s specialsektion RAS – Ras & Avelsmarsvin Sverige. RAS jobbar med att sprida information och kunskap om avel och rasmarsvin, både genom löpande kunskapshöjande texter på RAS fbsida och även via webbseminarium och öppna forum (digitalt) samt seminarium på SMF:s utställningar. Fler aktiviteter är planerade, så klicka dig vidare på länkarna i blogginlägget och följ även RAS och SMF på facebook, bli medlemmar och ta del av allt vi erbjuder. Just nu ingår även kostnadsfritt medlemskap i Svenska Marsvinsföreningen för 2022 för dig som (ännu inte varit medlem och) köper marsvin från godkänd SMF-uppfödare. Så du som är intresserad av att börja avla rasmarsvin, satsa på fina avelsdjur från någon av SMF:s godkända & registrerade uppfödare, medlemskapet för ditt första år får du på köpet.
Varmt välkomna att vara med oss i SMF & RAS!
// Lottie – SMF 114 Crestine’s marsvin

Användbara länkar och källhänvisning för ovanstående text:
SMF:s facebooksida: https://www.facebook.com/svenskamarsvinsforeningen
SMF:s facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/243508861588
RAS facebooksida: https://www.facebook.com/RAS-Ras-Avelsmarsvin-Sverige-103176728018189
RAS Medlemsgrupp facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/152384332790043
Bli medlem i Svenska Marsvinsföreningen: http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/foreningen/bli-medlem/
Bli medlem i SMF:s rasdjurssektion RAS Ras & Avelsmarsvin Sverige: http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/foreningen/specialsektioner/
Registrera marsvin: http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/uppfodare/registrera-marsvin/
Championatregistrering http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/utstallningar-2/championatregistrering/
Registrera uppfödarnamn: http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/uppfodare/registrera-uppfodarnamn/
SMF:s stadgar & regelverk: http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/foreningen/stadgar-och-regler/
Lethal whites: http://www.svenskamarsvinsforeningen.se/marsvin-info/sjukdomar/lethal-white/

Utställningshösten 2021

Posted on by crestines

Efter ett långt utställningsuppehåll pga covid-19-pandemin var det äntligen återigen dags för att starta upp SMF:s utställningsverksamhet hösten 2021 när FHM lättade på restriktionerna.

Den 31 oktober var första utställningen för oss efter pandemiuppehållet. Dessutom bara en timmes resväg från hemmet, i Rångedala Bygdegård. Fyra marsvin följde med. Blev tre cert, ett BIR-R och ett BIR-Rjr. På fotot fina Chokoladekiks von Rosen tillsammans med alla våra bedömningssedlar, varav en av dem är hennes med cert. Vill även speciellt nämna en av mina uppfödningar, fina lilla crestedtjejen Crestine’s Overload, som utställningsdebuterade och med sin utmärkta silveragoutitickning fick hela 90p, cert och BIR-R. Stort och varmt grattis Nova & Malin, Malovas marsvin.

    

Den 20 november var det återigen dags för utställning, denna gång i Landskrona. Det blev en lång utställningsdag som startade med att väckarklockan ringde redan kl 4(!) tidig morgon och avslutades inte förrän vid 23-tiden på kvällen när vi hunnit hem, fått i oss middag plus badat samtliga fem medföljande marsvin. Utställningsresultaten för oss denna dagen blev cert till tre utav våra fem utställda marsvin. Allra bäst gick det för vår egenuppfödda Crestine’s Novocaine som förutom cert även belönades med BIR-R och därmed gick vidare till reservfinalen i tävlan om ett av två wildcards till stora BIS-finalen. Tyvärr fick Novocaine (som ses på ljusblå platta på fotona) inget wildcard denna gång, men förhoppningsvis blir det BIS-placeringar för denna lovande unge herre framöver. Även vår lilla junior Crestine’s Queen (rosa utställningsplatta) fick en bra bedömning och är en ung lovande nonself solid cinnamonagouti som vi tror mkt på framöver.

    

Utställningsåret avslutades med dubbelutställning i Landskrona 11 december. Fem utställda marsvin som alla fick bra bedömningar och 1-2 cert vardera. Fick med mig hem två nyblivna svenska champions: SCH Amiras Överlägsen ”Strike” (närbild) och SCH Crestine’s Novocaine (ljusblå utställningsplatta). Allra bäst gick det för vår egna lilla Crestine’s Queen 4mån (rosa utställningsplatta), som fick cert och blev BIRjr i båda utställningarna och därmed kvalificerade sig till båda BIS-juniorfinalerna. Stor konkurrens och tyvärr ingen BIS-placering denna gången.

    

I samband med höstens utställningar debuterade jag som domaraspirant. Min ansökan skickade jag in redan i början av 2021. Efter godkänt ras/färgprov och teoriprov blev jag antagen som domaraspirant. Och på Domarkommitténs (DKs) årsmöte hösten 2021 deltog jag för första gången som domaraspirant på mötet. Dessförinnan har jag deltagit som uppfödarrepresentant och varit aktiv i Standardrådet, bland annat med att ta fram SMF:s covid-regelverk för utställningar. Under 2021 deltog jag i DKs utbildningstillfällen som pga rådande omständigheter skedde digitalt. Innan utställningsverksamheten startade igen hösten 2021 hade jag handledning digitalt med min domaraspirant-mentor Carina Stjernman. Vi har även haft avstämningar efter utställningarna. Vid utställningen i Rångedala satt jag med Maria Wigenborg under bedömningarna och under decemberutställningen i Landskrona med Jens Lindgren (några av marsvinen som jag fick äran att titta närmare på ses på nedanstående två foton, majoriteten av svartgruppsfärgerna på en och samma utställning). Fick många nya infallsvinklar till bedömningtekniken och ser fram emot att under 2022 fortsätta lära mig döma rasmarsvin.

   

DKCH Crestine’s Lhisa blev Årets Teddy 2020 i Dansk Marsvineklub Årets Dyr 2020

Posted on by crestines

På grund av covid-19-pandemin hann utställningsåret 2020 knappt börja innan det slutade. Därför hann vi inte med så många utställningar och heller inte några titlar eller placeringar härhemma i Sverige. Däremot var jag över i Danmark på utställning  i mars 2020 och fick med oss flera nyblivna danska champions hem samt att vår då endast 2 mån gamla juniorhane Crestine’s Hail To The King (Nonself Solid silveragouti) erhöll sitt första cert. Men det absolut mest trevliga var inte utställningsframgångarna för de egna medföljande marsvinen utan det var att finaste Crestine’s Lhisa tog hem både BIS-1 i den ena och BIS-2 i den andra utställningen. Läs gärna mer här: Utställning i Olofstorp, Brändåsen & första gången på utställning i Danmark.

Dessutom blev DKCH Crestine’s Lhisa Årets Teddy 2020 i Dansk Marsvineklub Årets dyr 2020. Stort grattis till Sarine & Caviary By Underland till bästa utställningsresultaten. Tack för du visade henne så bra. Samtidigt så ledsamt att finaste Lhisa inte finns med oss längre (pga dräktighetstoxikos), hon är saknad.

Vårens kullar och avelsutmaningar

Posted on by crestines

Dags för en liten rapport från marsvinsrummet och vad som har hänt här hos oss nu under våren 2021.

SMF 114 Crestine’s marsvin är en mindre uppfödning. Ett fåtal kullar föds härhemma. Samtliga kullar planeras väl och syftet är alltid först och främst egen avel. Vi aldrig tar kullar i rent försäljningssyfte, men emellanåt kan det ändå bli några marsvinsungar som söker nya hem. Likaså finns tidvis trygga vuxna marsvin som letar nya hem som avelspensionärer.

Nu under våren har det fötts några kullar hos oss. Och lika underbart som det är när allt går bra, lika förfärligt är det när det inte gör det. För marsvinsavel är inte enbart en dans på rosor, utan ibland drabbas man av avelsutmaningar. Och ibland händer det att man som uppfödare ställs inför de där riktigt komplicerade situationerna. Och de gånger som man gör det och man trots allt klarar av det fastän man har oddsen emot sig blir man både ödmjuk och tacksam.

Först ut av kullarna denna våren blev en kull med solida cinnamonagouti födda 4 april, samtliga med anlag för röda ögon från deras pappa som är solid cinnamonargente. Ett av avelsprojekten jag har bortsett från att befästa min linje med solida cinnamonagouti är att ta fram en till avelslinje där jag på sikt kommer avla solida cinnamonargente. Denna kullen är en bit på vägen mot det avelsmålet. Genom selektiv färgavel och med kunskaper inom marsvinens färggenetik arbetar jag målfokuserat och tålmodigt. Alla fyra marsvinsbebisarna, två honor och två hanar, är kvar hos oss på tillväxt och utvärdering. Framöver kommer en av hanarna att söka nytt hem, men vi har ingen brådska där. Istället är rätt hem det viktigaste för oss.

Första utmaningen kom med första kullen. Ibland kan marsvinsbebisar ha svårt att komma igång att dia trots att de är i övrigt fullt friska. Så blev det för lille Noice, en av marsvinspojkarna i första kullen. Han var precis som syskonen tidig med att smaka både hö och grönsaker, men kom inte riktigt igång med mammamjölken. Medan kullsyskonen hade en uppåtgående kurva stod Noice istället stilla i vikt. Därför stöttades han med KMR välling (som efter ett tag även blandades med en liten del criticalcare för mer fibrer) plus kligröt (med havregryn iblandat för extra energi). Och efter ett tag var viktkurvan på uppåtgående även för Noice. Numera har Noice blivit en större liten marsvinskille och flyttat från mammaflocken och bor med en av våra trygga vuxna marsvinshanar, Centrisk. Kullbrodern Novocaine har på samma sätt flyttat in till King. Småkillarna Novocaine och Noice verkar trivas bra med sina respektive vuxna trygga burkamrater som med lugn och tålamod lär dem ”hur man blir vuxet marsvin”.

    

Sist ut av kullarna var kullen som föddes i maj och med den kom den andra och även största utmaningen. Vår fina Lucia blev då mamma för tredje gången. Tyvärr gick det inte lika bra denna gång som de två gångerna innan. Långdragen och svår födsel där den första marsvinsbebisen var dödfödd och den andra fastnade så jag fick rycka in och hjälpa till (tack och lov att jag var där just då). När den andre marsvinsbebisen väl var ute (också dödfödd) kände jag att det fanns fler ungar kvar i magen och jag kände sparkar. Satte tillbaka Lucia i huset hon valt att föda i och där föder hon sedan sin sista bebis, nummer tre i denna kull, och marsvinsbebisen levde mirakulöst nog men var medtagen och fick frotteras för att komma igång ordentligt. Både Lucia och bebisen var väldigt trötta efter födseln, ville inte äta och/eller dia. Har stödmatat dem båda, med criticalcare respektive KMR, och vakat över dem dygnet runt de första dygnen, plus givit Lucia extra vätska då hon inte orkat dricka själv. Var så rädd där och då att förlora dem båda. Och efter mycket omvårdnad av både mor och dotter lyckades jag vända det. Successivt började Lucia smaka på grönsaker och gräs och åt sedan med god aptit grönsaker, gräs, kraftfoder, hö. Ljudet av när Lucia tuggar hö. Ljuvligt!!! Och lyckan när jag sedan kunde fasa ut criticalcare.

    

Den lilla marsvinsbebisen har kommit igång att dia (men stöttas fortsatt av KMR i tillägg till mammamjölken) och Lucia är flitig mamma och putsar sin lilla dotter, som nu ökar i vikt (efter att inledningsvis gått ned på tok för mkt). Hon är dessutom en väldigt pigg och aktiv marsvinsbebis som numera popcornskuttar av glädje. Hon har fått det passande namnet Crestine’s Power Rock.

Å efter en första tid med omvårdnad dygnet runt är mor och dotter nu tillbaka i marsvinsrummet. Och när Lucia uppfostrat dottern Power färdigt blir hon avelspensionär, välförtjänt.

  

Den kull det gick allra bäst för var den andra kullen i april. I kullen föddes en ensam marsvinsflicka. Stor tjej som vägde hela 128g vid födseln och med fri tillgång till mjölkbaren hade hon en i det närmaste spikrak viktkurva uppåt. Hon ser även ut att utveckla sig fint utseendemässigt. Dessutom har hon en jättehärlig personlighet, tuff och framåt tjej som tar för sig här i livet. Det självklara namnet på denna unga dam som nu är lite drygt 5 veckor gammal blev Crestine’s Overload. Och för henne väntar en framtid som blivande avelshona, fast inte härhemma hos SMF 114 Crestine’s marsvin utan såväl Crestine’s Overload och hennes mamma Crestine’s Iron Maiden kommer båda två, tillsammans med en fin avelshane Cleo’s Shady (dansk import), lägga grunden för aveln av silveragouti med och utan crest hos Malin och Nova. Stort och varmt lycka till i starten med er silveragoutiavel!

 

Marsvinsroadtrip Helsingborg/Helsingör ToR

Posted on by crestines

Det har av olika anledningar dröjt lite med uppdateringar här på bloggen, men det har ändå hänt en del saker som jag nu tänkte dela med mig av, börjar med vår marsvinsroadtrip 8 maj.

Förra året i maj åkte jag på roadtrip Malmö ToR och marsvinsmeeting där ett antal marsvinsentusiaster från såväl Sverige som Danmark sammanstrålade på utvald plats och marsvin hade möjligheten att få flytta till sina nya hem. Inte trodde jag då vid den tiden, för ett år sedan, att det fortfarande skulle vara restriktioner r/t covid-19 nu i maj i år, men jodå, så det blev ytterligare en marsvinsroadtrip. Denna gången Helsingborg/Helsingör ToR. Startade med tidig frukost och åkte sedan E20 mot Göteborg och Partille. Därifrån gick resan vidare söderöver tillsammans med Malin.

  

I samband med att jag åker på utställningar eller andra sammankomster brukar det ibland vara så att jag är transporthjälp ifall någon av de andra uppfödarna har marsvin som ska till nya hem i närheten av vårt resmål eller på vägen dit. Så blev det även denna gången och med oss ned i bilen hade vi från Cavine en liten marsvinskille som skulle flytta till nytt hem och en framtid som avelshane hos Saphiras. Malin och jag kom fram till Helsingborg i mycket god tid innan färjan skulle avgå så vi passade på att ta varsin (dyr!) latte på Espressohouse express i Knutpunkten medan vi inväntade Sofie som kom och hämtade sin lille marsvinskille. Efter det att Sofie hämtat begav vi oss vidare mot biljettkassan för Helsingborg-Helsingörs-färjan och köpte våra tura-biljetter. Där sammanstrålade vi även med Josefina som också skulle hänga med oss. På bilden nedan till vänster ser ni tre förväntansfylla tjejer på väg ombord på färjan och på bilden nedan till höger våra marsvin i transportlådor på färjan. Bilden här ovan är siluetten av Helsingör sett från färjan.

 

Efter färjeturen var vi åter på svensk mark med ”guldet i hamn” – en liten blivande avelshona på tillväxt och en avelshane. Vi hade sagt farväl till Josefina när vi klev av färjan då hon skulle fortsätta sin färd nedåt Skåne för att hämta ytterligare avelsdjur. Och efter det att vi omsorgsfullt stuvat in vår dyrbara last i Malins bil var det dags att börja resan hemåt för två nöjda och glada tjejer. Ett litet matstopp blev det även på vägen, bakad potatis med skagenröra och cola.

  
    

Efter det att jag och Malin skiljts åt i Partille körde jag sista sträckan själv hem och slutligen landade jag hemma. Delar med mig av en bild på honflocken innan lilla Chokoladekiks von Rosen flyttar in, en bild när hon är på plats och äter kvällsgrönsaker, samt en film precis från när hon släpps ned i flocken. Filmen inleds med att finaste Lucia kommer fram till Kiks och hälsar henne välkommen genom att putsa henne. Välkommen hem till oss!

  

Ny dörr och ett vädringsfönster

Posted on by crestines

I veckan stod det klart. Den nya dörren och vädringsfönstret är på plats. Och marsvinsrummet blev ett helt annat rum med härligt ljusinsläpp!

  

Under våren 2020  flyttade marsvinen ut från rummet i huset och in i vårt uteförråd. Uteförrådet är isolerat samt har möjlighet att värmas upp till behaglig temperatur även den kallare delen av året. Plus att det erbjuder en svalare inomhusmiljö för marsvinen under sommarhalvåret då förrådet inte blivit lika varmt som inomhus. I övrigt är förrådet perfekt som marsvinsrum. Allt finns nu samlat på samma plats. Vårt lilla hölager med småbal, säckar med olika kraftfoderingredienser till vår egna kraftfoderblandning samt en bra hylla långt upp för marsvinens transportlådor. Där står dem och väntar på att åter användas när utställningarna kommer igång igen postcorona. Inköp av lampor har skett för en mer behaglig belysning. Planen var även att byta ut den gamla dörren samt att även sätta in ett litet vädringsfönster för mer ljusinsläpp. Och i veckan stod det klart, visst blev det fint. Delar med mig av lite bilder nedan från arbetets gång. Alla piggiesarna flyttade tillfälligt in i vårt vardagsrum och tillbringade dagen i transportboxar, demontering av dörr och håltagning för fönster, vädringsfönster och dörr på plats, listerna återstår. Och överst på denna sida bilder på slutresultatet. Vi är så nöjda!

    

 

Utställningsåret & avelsåret 2020

Posted on by crestines

Såhär på årets sista dag summerar jag det gångna året 2020.

Utställningsåret 2020

Utställningsåret 2020 började bra. I februari anordnade vi (äntligen!) en utställning i Göteborgsområdet. En fantastiskt trevlig dag och även om vi var himla trötta efteråt var vi iaf flera som gärna vill fortsätta anordna Göteborgsutställningar. I mars åkte vi till Danmark och fick med oss flera nyblivna danska champions hem samt att vår då endast 2 mån gamla juniorhane Crestine’s Hail To The King (Nonself Solid silveragouti) erhöll sitt första cert. Läs gärna mer här: Utställning i Olofstorp, Brändåsen & första gången på utställning i Danmark.

  

Men sedan tog det stopp. Covid-19-pandemin ledde till utställningsuppehåll och flertalet utställningar däribland såväl marsvinsSM som NM ställdes in. Under våren 2020 har jag varit aktiv inom Svenska Marsvinsföreningen (SMF) inom såväl som sekreterare i Riksstyrelsen som uppfödarrepresentant i Standardrådet och där varit med och tagit fram ett tillfälligt regelverk för utställningar under Covid-19-pandemin. Dessvärre har restriktionerna stramats åt ytterligare så i skrivande stund kan inga utställningar anordnas såsom vi är vana.

Under sensommaren anordnades Svenska Marsvinsföreningens första webbutställning. Som deltagare fick du anmäla som mest tre marsvin. Från oss deltog  King, Janis och Evanescence. Alla egenuppfödda och vi fick bra bedömningar på dem alla samt BIR resp BIR-R.
Läs gärna mer här:
> Första webbutställningen
> Resultatet för webbutställningen

    

Vid den tiden hade utställningsverksamheten legat nere sedan mars månad .Därför kändes det lite extra kul när möjligheten kom upp att deltaga i SMFs första webbutställning. Och efter den första webbutställningen har det ordnats även en julutställning på webben samt ett klubbmästerskap för SMF Sydväst som är den lokalavdelning som vi tillhör. Dessa deltog vi dock inte i pga fullt upp med jobbet som intensivvårdssjuksköterska och därutöver andra åtaganden.

Avelsåret 2020

Vintern 2019/2020 samt tidig vår 2020 fick vi några kullar med både teddy samt solida agouti. Bland annat föddes vår fina Crestine’s Janis Joplin som ännu inte kunnat ställas ut på sedvanligt sätt men deltog i SMFs första webbutställning och tog där hem BIR i klassen Eng Crested Flerfärgade. Efter en tids övervägande kom jag fram till att jag behövde pausa teddyaveln och därefter fortsätta enbart med solida agouti/argente i mkt liten skala.

    

Under våren tog jag även beslutet att flytta ut våra marsvin från rummet i huset till vårt uteförråd. Uteförrådet är isolerat samt har möjlighet att värmas upp till behaglig temperatur även den kallare delen av året. Plus att det erbjuder en svalare inomhusmiljö för marsvinen under sommarhalvåret då förrådet inte blivit lika varmt som inomhus. I övrigt är förrådet perfekt som marsvinsrum. Allt finns nu samlat på samma plats. Vårt lilla hölager med småbal, säckar med olika kraftfoderingredienser till vår egna kraftfoderblandning samt en bra hylla långt upp för marsvinens transportlådor. Där står dem och väntar på att åter användas när utställningarna kommer igång igen postcorona.

    

Så här i efterhand känns beslutet helt rätt att minska ned och fokusera aveln till enbart solida agouti/argente. Att ta hand om ett mindre antal djur och på så sätt verkligen hinna med dem alla, trots Covid-19-pandemin. Nedan syns foto från i somras, juli månad då jag är ledig mellan jobbnätter på Covid IVA, städar burar och samtidigt lyssnar på Eveline Jacobsons sommarprat om pandemin och den avancerade covidvården vi bedriver på våra intensivvårdsavdelningar runt om i Sverige. I mitten jag och min fina SCH Crestine’s Evanescence (Eng Crested Greysilverargente). Och till höger en bild på nöjda marsvinstjejer som mumsar gott grönt gräs i en ren nystädad bur. Inte annat än att vi längtar till sommaren och att kunna servera grönt utifrån till våra piggiesar.

    

Ser nu med tillförsikt fram emot ett sprillans nytt avelsår 2021. Planerar för kullar med solida agouti/argente längre fram i vår. Och så hoppas vi att utställningsverksamheten äntligen kan komma igång igen nu när vi förhoppningsvis kan förebygga Covid-19 med vaccination. Gott Nytt 2021 alla marsvinsvänner!

 

 

Lite om tickningslängd

Posted on by crestines

T i c k n i n g s l ä n g d ✨
Det kan bli rättså olika tickningslängd på ungar i samma kull. Nedan delar jag två foton som visar olika tickningslängd hos kullsyskon och därmed tillsynes olika nyanser av samma färg. På första bilden cinnamonagouti där den högra bebisen har längre tickning och ser därmed ljusare ut. På andra bilden solid greygoldenargente och även på det fotot har den högra bebisen längre tickning, vilket här ger en mer golden ton gentemot den ”gråare” kullsystern. Utöver tickningens längd avgör även underfärgen och upplevd tickning är väldigt beroende av en bra underfärg.

  

Det är olika genetiska anlag som ger solida argente/agouti och vanliga argente/agouti. Det genetiska anlaget som ger solid tickning (ar) är dominant över dilutes/self (a) samtidigt som det är recessivt gentemot vanlig agoutitickning (A). I tillägg till solidagoutianlaget och agoutianlaget finns modifierande anlag som påverkar tickningen längd. Genom att avla selektivt på tickningslängd anrikas rätt uppsättning modifierande anlag👌

Ibland går aveln inte som planerat…

Posted on by crestines

För två veckor sedan var det dags för Stormy att föda sin kull och det gick inte som planerat. Det gick inte bra alls. Första bebisen kom med rumpan först och fastnade, så jag fick hjälpa. Och eftersom jag kom in i rummet mitt i allt vet jag inte hur länge hon suttit och krystat. Hon var iaf mkt trött och tagen, orkade inte krysta tillräckligt utan jag fick pga försvagat värkarbete hjälpa till och förlösa båda Stormys bebisar. Ingen av dem levande.

Första bebisen hade fastnat såpass långt ned i förlossningskanalen att jag med lätthet kunde nå den och samtidigt som Stormy krystade kunde jag hjälpa till att  försiktigt lirka och ”dra ut” den. Den andra bebisen var det värre med. Stormy orkade bara två svaga krystvärkar i taget, därefter långt uppehåll, sedan ytterligare två oproduktiva värkar osv. Tiden gick och inget hände. Jag hade liksom trott att bara den första bebisen hjälpts ut så skulle resten komma ut ”av sig själva”, men så blev det inte. Kände jag behövde göra något mera för att hjälpa. Försiktigt lyfte jag upp Stormy för att undersöka henne. Kände på magen, först försiktigt och tyckte mig inte känna några bebissparkar. Sannolikt hade kvarvarande bebisar i magen dött eftersom det tog sådan tid med första som fastnade på vägen ut. Men hur många var de? Jag började känna efter lite mera noggrant och när jag palperade magen kunde jag känna enbart en bebis som verkade livlös. Iallafall när jag kände utanpå magen. Tvättade och spritade händerna.  Kände försiktigt efter i förlossningskanalen och bebisen låg åt rätt håll med huvudet nedåt, men i mitt tycke långt upp, och när Stormy krystade kände jag hur bebisen gled ännu längre upp. Där och då tänkte jag att hon är alldeles för trött och det här kommer hon aldrig att fixa, inte själv.  Å nu fick jag stålsätta mig. Ungen skulle ut! Antingen det eller så skulle jag förlora min fina älskade Stormy. Jag satte mig på en pall med Stormy på en handduk i knät och tillsammans jobbade vi för att hennes andra unge skulle ut. Jag stimulerade henne att krysta och vid varje krystning höll jag emot på utsidan magen så att bebisen inte kunde glida uppåt. Successivt kunde vi tillsammans få den allt längre ned i förlossningskanalen. Och efter nåt som kändes som en hel evighet men säkert var iaf minst 45 min kunde jag äntligen nå huvudet och lirka ut även denna marsvinsbebisen. Lät Stormy pusta ut och palperade sedan på nytt hennes mage. Den kändes mjuk och inga kvarvarande bebisar kunde kännas. För säkerhetsskull masserade jag hennes mage för att stimulera livmodern att dra ihop sig.

Det var en mycket jobbig förlossning för stackars Stormy. Efteråt ville hon inte äta själv så jag fick mata henne med criticalcare och fortimel juicy näringsdryck. Tillsammans kämpade vi ihop och nu två veckor efteråt äter Stormy äntligen både hö och grönsaker. Hon får fortsatt lite stödmatning med criticalcare, mest för att inte avsluta helt tvärt utan istället successivt fasa ut stödmatningen. Och nu äntligen törs jag hoppas att tillsammans fixade vi detta, Stormy och jag.