Blogg

SMFs riksstämma 2018

Tiden bara springer iväg! Vi är nu en bit in i maj och jag har dessvärre inte uppdaterat bloggen på ett tag. Blir att skriva ikapp lite och berätta om vårens alla olika händelser. Får nog bli flera olika inlägg och vi börjar med SMFs rikstämma 2018 & utställningen i Husby-Långhundra och vad som hände där.

SMFs riksstämma 2018  hölls 7 april i Husby-Långhundra (Uppland) och i anslutning till stämman var det även utställning. Eftersom det var en bra bit hemifrån tog jag ledigt ett par extra dagar från jobbet. Jag deltog i stämman som en av SMF Sydvästs fyra representanter och åkte upp tillsammans med Marie Holmström / Sockergrynets marsvin och Marita Lycknio /Lycknios marsvin. Vi bestämde vi oss för att åka vi upp redan på fredagen och hem på söndagen. Tre tjejer, massa packning & marsvin i min lilla Audi A1… och vi fick plats!!! Magiskt packat, nöjda och glada styrde vi kosan norrut.

   

  

Efter några timmars bilfärd anlände vi till där vi skulle bo under helgen. Maries kompis Annette hade erbjudit oss att övernatta i hennes gäststuga bara 8 minuter från utställningslokalen och i vacker omgivning. Tänk att få bo så, i ett fint hus på landet. Tre trötta och förväntansfulla tjejer somnade den kvällen.

  

Tidig morgon efter en god natts sömn bar det av till utställningslokalen. Enligt planering skulle stämman hållas först och utställningen därefter. För oss som skulle deltaga även på stämman fanns möjligheten att checka in lite tidigare, vilket vi gjorde. Men då hände nått helt oväntat. Mina djur stoppades i incheckningen. Anledningen var att min self chocolate hane Bobby var lite torr på nosen och helt plötsligt misstänkte de ringorm. Pga det fick inga av mina djur komma in i utställningslokalen. Massvis med tankar for genom huvudet på mig där och då. Känslan att åka över halva Sverige och sedan inte få ställa ut. Och att dessutom få höra att ens djur har ringorm med allt det innebär. Ringorm!?! Kunde det verkligen vara ringorm? Och om det nu var det, varifrån hade Bobby fått det? Och hur sjutton kunde jag missa nått sånt?! Jag som dessutom badat Bobby dagen innan vi åkte och då såg han helt ok ut.

Lämnade incheckningen och ställde mina djur avsides. Gick vidare in och deltog på stämman. Och med tankarna på annat håll fick jag ändå till viss del fört fram Sydväst åsikter kring motionerna. Resultatet på stämman blev väl som förväntat. Kunde dock inte riktigt släppa tanken på att Bobby stoppades i incheckningen och att det uttalades högt att ”det absolut var ringorm”. Hur kunde de vara så säkra på nått som jag själv uppfattade som enbart torr hud?!?  Kände mig besviken och ledsen över att inte få ställa ut. Samtidigt när jag ställs inför situationer som denna känner jag mig mitt upp i eländet ändå glad över att jag är sjuksköterska och dessutom någorlunda påläst inom det veterinärmedicinska området. Då slog det mig att här ska vi inte tro, här ska vi veta! Självklart skall en veterinär få bedöma Bobby och fria honom från ringormsmisstanken.

Väl hemma igen blev det omgående besök på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Bobby blev undersökt mkt noga och utförligt och veterinären misstänkte INTE ringorm.  Istället bedömdes Bobby ha fin hud och vara för övrigt välmående. Skrapprov togs på plats för att utesluta andra smittsamma hudåkommor, men inga patologiska fynd. Odling togs och skickades. Preliminärsvar kom med trevligt besked, ingen ringorm och inga andra patologiska fynd. Och när sedan det definitiva provsvaret kom och också det visade detsamma, INTE ringorm(!), kändes det oerhört skönt att ha bevis på att det helt enkelt rörde sig om en missbedömning i incheckningen och en helt ofarlig och icke smittsam hudåkomma såsom torr nos. Note to self: se till att framöver smörja med återfuktande hudkräm innan utställning.

Vid veterinärbesöket pratade vi även smittvägar och jag tänker att det i detta sammanhang kan vara väl värt att dela med mig av denna information här i bloggen, då det förekommer en del missuppfattningar om just smittvägarna för ringorm, vilket leder till en obefogad överdriven rädsla för ringormssmitta. Ringorm smittar genom kontaktsmitta och indirekt kontaktsmitta, dvs mellan marsvin som bor i samma bur och/eller träffas på annat sätt samt via föremål exempelvis filtar, kammar etc där ringormssporer kan föras vidare (=indirekt kontaktsmitta). Smittan är INTE luftburen, så övriga marsvin i hemmet smittas inte om man följer basala hygienrutiner och tvättar sig noga efter kontakt med ev smittat djur. Följer man basala hygienrutiner och djuren bor i en egen bur på så sätt att sporer ej kan spridas till övriga djur sprids smittan inte vidare.

I SMF har vi regeln att djur med misstänkt ringorm stoppas i incheckningen tillsammans med samtliga djur från samma ägare. Med anledning av detta och kommande utställningar frågade jag veterinären om råd. Veterinären ansåg att det inte fanns behov av att jag skulle hålla mina övriga djur hemma från kommande utställning eftersom samtliga var symtomfria. Veterinären var också noga med att påpeka att det verkligen inte fanns någon misstanke om ringorm i vårt fall och att det var därför jag fick det rådet. Hade däremot veterinärbedömningen visat misstänkt ringorm hade rådet blivit annorlunda. Så efter det att jag fått det rådet skickade jag iväg anmälan till dubbelutställning i Landskrona 21 april. Då skulle jag se till att mina marsvin skulle få alla de cert som de missade att få i Husby-Långhundra. Jag valde dock att inte ställa ut Bobby & hans burkompis i avvaktan på provsvar.

Hur blev då helgen 6-8 april? Förutom att mina marsvin helt i onödan fick åka över halva Sverige, så blev det på stora taget en bra helg. Hade en fantastiskt trevlig helg tillsammans med Marie och Marita och vi pratade om marsvin, massa annat och livet. Dessutom fick jag med mig två nya marvin hem. Wiiks Robbin, en liten nonself solid silveragouti kille, och Wiiks Isabelle, en söt crested solid greysilverargente tjej. Tack Maria Wiiks för att jag fått möjligheten att förvalta dessa fina solider! Isabelle hade jag dessutom förmånen att få ställa ut eftersom Maria checkat in henne och trimmat henne så fint. Isabelle fick en bra bedömning och erhöll 88p.

  

I samband med stämman flyttade även ett av våra egenuppfödda marsvin till nytt hem. Crestine’s Dexter flyttade hem till Elin / Quercus marsvin. Dexter fick där flytta in till en hane vid namn Nomy. Nomy och Dexter trivs bra ihop och det ska bli kul att följa Dexter framöver. Lycka till!

  

Vår första abessinierkull

I slutet på sommaren 2017 flyttade hon hem till oss, söta Katlas Wonder Woman.  Som ”en katt bland hermelinerna” kom denna lilla abessiniertös in i vår flock med teddymarsvin. Och hon välkomnades av teddymarsvinsdamerna som om hon alltid bott här. Under hösten följde Wonder med på sin första utställning och belönades med hederspris för sin charm. Förutom att Wonder har ett härligt temperament så har hon dessutom en speciellt häftig färg & teckning som vad jag förstår är rättså ovanlig på abessinier, orangeagouti/golden.

  

Under hösten/vintern kom sonens önskan om en egen kull med små abybebisar. Vi fick då förmånen att låna hem en trevlig abessinierhane från Wonders uppfödare, Katlas Xtra. Han och Wonder fick flytta ihop och resultatet blev vår första abykull som såg dagens ljus den 16 mars.  Totalt tre stora fina abybebisar. Två flickor som mest troligt är brindle roan, en av dem är ljusare och en mörkare. Och en lovande liten pojke som troligtvis är goldenagouti/golden/white.

 

De små abybebisarna är än så länge bara några dygn gamla, välmående och mkt pigga (dem skuttar glatt runt i hela bokhylleburen) och dem växer så det knakar! Våren på gång mån tro?! 😉 Och vi ser fram emot att se hur de utvecklas vidare. Om någon av dem stannar eller om vi kommer se till att de får flytta till nya bra hem när de blivit större är i skrivande stund för tidigt att uttala sig om (därför är dem alla ”standby”). Likaså om det kommer bli fler abykullar hos oss framöver. Abessinier är för oss en ny ras och vi vill se hur de små utvecklar sig innan vi bestämmer vidare.

Årets första utställning & årsmöte för SMF Sydväst – Landskrona 3/3

I helgen var det äntligen dags för årets första utställning och innan utställningen började hölls även årsmöte för SMF Sydväst. Blev en heldag med marsvin tillsammans med trevlig människor.

På årsmötet sammanfattades förra årets verksamhet och räkenskaper gicks igenom , ny styrelse valdes och vi gick tillsammans igenom och röstade om motionerna till SMF Riksstämma som går av stapeln 7/4.  Till stämman får SMF Sydväst skicka fyra representanter och jag blev vald som en av dessa fyra. Så första helgen i april bär det av uppåt landet, närmare bestämt till Husby Långhundra (Uppland) för SMF Riksstämma och efterföljande utställning.

På utställningen i Landskrona 3/3 var det som vanligt hög konkurrens, speciellt bland teddymarsvinen. Därför var det glädjande att båda våra juniorer Capricorn och Blondie fick bra bedömningar. Vår solida cinnamonagouti hona Amiras Galant fick sitt första cert, blev BIR-reserv och gick även vidare till BIS-finalen. Tyvärr placerade hon sig inte denna gången men har mkt goda möjligheter till det framöver. Vår fina teddyhona Sky’s Idun fick också cert, blev BIR teddy och i BIS-finalen belönades hon med BIS-4.  Vi delar med oss av några bilder från BIS-finalen.

  

  

Ibland blir det inte som man tänkt sig… och en liten överlevare.

Årets andra kull föddes sent på kvällen 25 januari. Jag hade precis kommit hem från kvällsjobb och såg att Aura hade fött sina bebisar några dagar innan beräknad födsel, totalt 6st(!!!) teddymarsvinsbebisar. Allt måste ha gått såpass fort att Aura inte hann med, för tre av bebisarna låg kvar i sina fosterhinnor. Endast tre överlevde födseln, en viktmässigt normalstor pojke och två små flickor. Alla var de prematura och delvis pälslösa. Framförallt på bakkroppen, vilket  den uppmärksamma kan se på övre högra fotot.

  

Eftersom de var såpass prematura och små befarade jag att Auras bebisar inte skulle klara sig och tyvärr blev det så, delvis… De två flickorna var för små och orkade inte. Kvar blev pojken, en liten  överlevare. Efter att initialt minskat i vikt, såsom små marsvinsbebisar gör, började han sedan öka i vikt, sakta, sakta. Och efter en omtumlande start i livet har nu lille Eclipse hunnit bli 1 vecka gammal, igår på 1-veckasdagen passerade han 100g-strecket och han fortsätter öka.  Nu törs vi hoppas och vi håller tummarna för honom och för att Aura ska få behålla sin lilla bebis.

  

Årets första kull

Den 17 januari föddes årets första kull hos oss. Mamma Docka var inte särskilt  stor om magen så jag gissade på att hon bar två bebisar, vilket stämde. Två fina chokladfärgade marsvinspojkar, men tyvärr klarade inte en av dem födseln. Den överlevande pojken fick namnet Dexter och är en bedårande söt och jättemysig teddymarsvinspojke. Delar med mig av lite foton på honom. Tre foton som nyfödd och ett dagsfärskt foto taget imorse (längst ner till höger). Titta på den underbart lockiga lilla magen! Dexter har mkt lovande pälskvalitet, fin typ, kropp, öron (som nu börjar lägga sig), så han blir förhoppningsvis bra utställningsmässigt framöver.

  

  

En annan kille som också känns mkt lovande är lille Capricorn. Bilder på Capricorn finns i tidigare inlägg. Han är också chokladfärgad och är halvbror till Dexter, de har samma pappa (Ludde). Kommer att bli svårt att välja mellan dessa två fina och mysiga teddymarsvinspojkar.

Nytt burskåp färdigt! :)

Dagarna innan julafton påbörjades arbetet med att bygga ett burskåp. Jag ville utnyttja platsen härhemma lite bättre och att bygga på höjden kändes som en bra lösning efter att ha sett och inspirerats av andra uppfödares burskåp. Efter lite research (tack Marie på Sockergrynets marsvin för tips & råd) och inköp av material påbörjade jag byggarbetet.

Stommen på burskåpet utgörs av Ikeas garderob Pax. I övrigt består det av hyllor klädda med vaxduk och placerade på jämna avstånd så det blir 5 fack. Front i måttbeställda plexiglas fastsatta med kabelskenor. Flaskhållare till cykel för vattenflaskorna. Här nedanför till vänster syns burskåpet / garderobsstommen precis när jag startat arbetet. Och till höger en närbild på två av facken när jag kommit halvvägs och två hanpar har fått flytta in.

  

Igår kväll var burskåpet helt klart och jag är grymt nöjd med resultatet. Å idag har inflyttning skett. Här bor nu tre hanpar och näst överst bor Ludde med sina två 4,5 veckor gamla söner Castor och Capricorn (översta facket är än så länge tomt).

  

Minys och Luddes bebisar växer upp

På onsdag i nästa vecka blir de 5 veckor gamla, Minys och Luddes bebisar som föddes 6 december. Från vänster: Capricorn, Cassiopeja och Castor.

    

De båda bröderna Castor och Capricorn har nu flyttat från den lilla flocken där de bodde tillsammans med mamma Miny och sin syster Cassiopeja och in till pappa Ludde. Först flyttade de till en av dubbelburarna och sedan idag när det nya burskåpet var klart flyttade de in där. Perfekt för små marsvinspojkar att flytta in till sin pappa eller en annan vuxen marsvinshane, som lär dem ”hur man är marsvin” innan de flyttar vidare till sina nya hem.

  

Årets sista kull & fler chokladteddysar

Tidigt på morgonen den 6 december eller snarare medan det fortfarande var natt föddes de, årets sista kull med tre underbara teddymarsvinsbebisar. Jag jobbade tidigt och när jag kom upp vid kl 4:45 på morgonen låg de där tätt intill mamma Miny. Bebisarna hade hunnit bli torra i pälsen och allt hade gått bra, mor och barn var välmående. Dessutom blev det bästa utdelningen rent färgmässigt. Två chokladfärgade varav en hane och en hona, plus ett litet wildcard i form av en söt lilac/golden/white hane. En riktigt god avslutning på avelsåret 2017!