Kategori: solider

Äntligen maskrosbladssäsong igen!

Posted on by crestines

Nu börjar det växa vårgrönt ute på ängarna och vi gläds tillsammans med marsvinen åt detta goda. Maskrosblad, grönt gräs och kirskål. Det som allt som oftast anses vara fult ogräs när de hamnar i våra rabatter är rena delikatessen för marsvinen. Och de äter med god aptit, men nu i början är vi lite försiktiga och ökar successivt mängden vårgrönt samtidigt som marsvinen som vanligt alltid har fri tillgång till hö av bra kvalitet. Allt för att deras magtarmsystem ska vänja sig och marsvinen ska må så bra som möjligt.

    

Några bilder på det gröna goda (ovan) och glada nöjda marsvin (nedan).

    

SMFs riksstämma 2019 och dubbelutställning hos SMF Polar i Umeå

Posted on by crestines

I samband med SMF Sydvästs utställning 2 mars hölls årsmöte och då blev jag vald att åka som en av lokalföreningens representanter på  SMFs rikstämma. Riksstämman hålls vanligtvis i april och ansvaret för att arrangera stämman cirkulerar mellan avdelningarna (på samma sätt som ansvaret för SM). I år hölls stämman i SMF Polars regi och datumet var satt till den 6 april. Jag tog nattåget upp. På fredag kväll lämnade jag ett 17 grader varmt Göteborg för att senare komma fram till ett nollgradigt Umeå. Tåget gick från Göteborg centralstation kl 18:34 på fredag em/kväll. Jag var tidigt på plats och istället för att ta pendeltåget körde jag hemifrån, parkerade sedan bilen i garaget på långtidsparkeringen precis vid Centralstationen. Jättesmidigt! Liggvagnskupé var bokat och egentligen skulle jag haft sällskap upp av Marie som också var utsedd att vara representant för SMF Sydväst, men hon var tyvärr kvar hemma med feber & sjukdom. Så det blev en helt egen kupé för mig och marsvinen. Under kvällen kunde jag genom tågfönstret beskåda finaste solnedgången. Sverige är vackert! Lyckades (delvis) fånga solnedgången på bild  – den var mkt vackrare i verkligheten.

    

Under natten kopplades Göteborgståget ihop med Stockholmståget och vi anlände tidig lördagmorgon ca 45-50 min försenat till Umeå. Jag och de andra representanterna  (som kom med Sthlmståget) hämtades på tågstationen av Amanda och Anna som körde oss till utställningslokalen (stort tack till er!). Väl på plats blev det incheckning av djuren och iordningställande av utställningslokalen. Sedan började riksstämman. Jag deltog som representant för SMF Sydväst och i samband med stämman valdes jag till ledamot i SMF riks styrelse samt som uppfödarrepresentant i Standardrådet. Standardrådet är beredande organ till SMFs Domarkommitté och hanterar de frågor som rör standarden. Högaktuellt just nu är arbetet med att införa färgbedömning för strävhår- och långhårsraserna. Vidare har i samband med riksstämman skapats en grupp med några personer från varje lokalavdelning, vilka skall jobba vidare med att utveckla föreningens verksamhet framöver. Kändes som vi är flera som har en hel del bra idéer. Och jag känner mig laddad och motiverad att ta itu med mina nya uppdrag.

Efter riksstämman följde dubbelutställning med på det hela taget bra bedömningar som resulterade i ett antal cert, BIRjunior, BIRreserv och några CK. Allra bäst gick det för vår fina Wiiks Isabelle som tog två nya cert och därmed numera kan titulera sig svensk champion. Hon fick även via sitt BIRreserv ett wildcard till stora BIS-finalen (i ena delutställningen) men placerades sig inte där. Sammanfattningsvis en himla trevlig helg och jag kommer gärna upp igen och ställer ut hos er i SMF Polar.

  

Efter utställningen åt vi lite middagsmat i centrala Umeå och sedan  var det dags för den långa resan hem. Tåget gick kl 21:13 och även på hemresan hade jag en egen kupé tillsammans med mina marsvin. Himla skönt faktiskt! Somnade rättså tidigt (dvs innan kl 23, vilket är tidigt för mig 😉 ) och sov riktigt bra under natten (vaknade till några gånger då tåget krängde, men det hör liksom till). På morgonen blev det ett besök i restaurangvagnen och av nån anledning smakade morgonkaffet faktiskt riktigt bra. Slutligen anlände vi till Göteborgs Centralstation hela 30 min innan beräknad ankomsttid… och sedan blev det bilresa den sista biten hem.

   

Avslutningsvis vill jag även berättat att i samband med utställningen flyttade två nya marsvin hem till oss. Lilla Wiiks Lucia, en näpen liten solid cinnamonagoutifärgad eng crested-tös, född på självaste luciadagen. Hon utställningsdebuterade i Umeå och har redan tagit sina två första cert. Ska bli mkt intressant att se hur Lucia utvecklas framöver. Dessutom har vi fått förmånen att överta fina Baun’s Aber Dabei, nonself solid silveragouti. Aber Dabei  är en mysig treårig marsvinsherre och kommer senast från Wiiks uppfödning där han varit avelshane och lämnar många fina solidungar efter sig. Tanken är att han ska få fortsätta som avelshane även hos oss. Passande nog bär Aber Dabei på anlag för choklad och kan därmed ge solid cinnamonagouti. Tack Maria Wiiks för förtroendet att få förvalta Lucia och Aber Dabei. Vi kommer ta väl hand om dessa två stjärnor.

  

 

Efter sommaren kom hösten…

Posted on by crestines

NU är det dags för ett nytt inlägg. Jag har inte uppdaterat bloggen på länge på grund av en mängd olika anledningar (fullt upp med studierna till specialistsjuksköterska plus andra saker i livet som tagit upp tid). Senast jag skrev var under sensommaren… och vilken sommar vi haft! Fantastisk fin på många sätt och vis men samtidigt förde sommaren med sig torka, missväxt och allmänt illabefinnande för både människor och djur som inte riktigt klarade av värmen som bjöds. Och efter det att jag pratat med flera olika marsvinsuppfödare framgick det tydligt att den varma sommaren tyvärr resulterade i en rad avelsmässiga tråkigheter; honor som inte blev dräktiga, födde för tidigt och/eller drabbades av toxikos, små bebisar både prematura och fullgångna som inte gick upp i vikt som de skulle trots stödmatning. Alla marsvinsuppfödare har inte drabbats av alla de nämnda avelsproblemen (tack och lov för det!) men jag vågar påstå att vi alla haft vår beskärda del och mer därtill under den gångna sommaren och hösten.

Crestine’s marsvin är en liten uppfödning, vilket innebär att hos oss föds ett mindre antal kullar per år.  Att då förlora ett par av våra kullar plus älskade avelsdjur blev särskilt kännbart och den varma sommaren blev därmed till ett ofrivilligt avelsuppehåll. Samtidigt kan vi nu glädjas åt höstens ljusglimtar, däribland höstens senaste kull, en efterlängtad argentekull med tre underbart söta bebisar och en mamma som fick må bra.  Plus dessförinnan fyra fina teddymarsvinsbebisar födda i två olika kullar av fantastiska mammor. Den ena teddykullen var även vår första kull efter egenuppfödda djur, lite utav en milstolpe. I den kullen blev Hera ensam kvar,  då vi ledsamt nog förlorade hennes syskon efter födseln. Givetvis stannar Hera hos oss och då jag redan nu vågar påstå att hon har lovande pälskvalitet ska det bli spännande att se hur hon utvecklas framöver.

    

Och efter ett 2018 med en sommar och höst som kantats med avelsutmaningar törs vi nu återigen blicka framåt. Har nu i december satt ihop några avelspar och ser med tillförsikt fram emot ett fint avelsår 2019!

Avslutar inlägget med att även dela med mig av våra två fina julkort som laddades upp på vår instagram och facebook på julafton. Önskar er alla en fortsatt fin julhelg och ett gott nytt marsvinsår 2019!

  

Utställning i Linköping 1 september

Posted on by crestines

Den 1 september var det marsvinsutställning i Linköping. Jag åkte upp tidigt samma morgon tillsammans med Ann-Marie som har Torpstigens marsvin. Redan vid kl 5:30 var vi iväg härifrån och anlände i god tid till Landerydsgården och incheckningen. Jag hade med mig fem marsvin som alla bedömdes vara friska samt i god form och passerade incheckningen utan tveksamheter.  På utställningen fick dem alla fina bedömningar.

  

  

SCH Wiiks Robbin (nonself solid silveragouti) ställdes ut i championklass för första gången och tog ytterligare ett cert samt BIR-R. Vår lilla solida silveragouti crestedflicka Lova (Baun’s Used To Love Her) utställningsdebuterade 3,5 mån gammal, tog sitt första cert och BIRjunior-R. Även våra andra solider, Wiiks Isabelle (eng crested solid greysilverargente) och Crestine’s Cardinal Copia (nonself solid goldenargente) fick bra och rättvisa bedömningar men inga cert denna gången. Allra mest stolt är jag över vår egna lilla choklad/golden-färgade teddyhona Crestine’s Florence Nightingale som endast 3 mån gammal utställningsdebuterade med 90p och CK samt dessutom erhöll domarens hedersomnämnande. Ska bli väldigt spännande att se hur Florence utvecklar sig utställningsmässigt framöver.

  

Var en dag med många fantastiskt fina marsvin (vilket även poängterades vid BIS-finalen och BIS-juniorfinalen), trevliga utställare och givande diskussioner. Nöjda och trötta åkte vi hemåt och var hemma i riktigt bra tid på kvällen. Då tog efterarbetet vid med att bada alla marsvin, tvätta textilier (varmt minst 60grader) och desinficera utställningsplattor och transportboxar.

  

  

Vill avsluta detta blogginlägg med ett foto på vår nyinflyttade tjej. I samband med utställningen flyttade en underbart fin chokladfärgad teddymarsvinshona hem till oss. Vi säger varmt välkommen till SCH Malaxis Laughing at the Moon.

Dubbelutställning i Landskrona 18 augusti

Posted on by crestines

I helgen hölls det dubbelutställning i Landskrona. En himla trevlig dag och fantastiska resultat för vårt lilla utställningsteam. Bäst gick det för Robbin som fick sina två cert och han kan numera titulera sig svensk champion. Robbin blev även BIR resp BIR-R och gick vidare till BIS-finalerna. Blev slutligen BIS-3 för domare Brian Leipner. I klassen engelsk crested flerfärgade hade vi med Isabelle samt Xaron. De belönades med varsitt BIR och BIR-R vice versa utav domare Brian Leipner och domare Don Payne. Isabelle fick även 1 cert och gick vidare till BIS-final men placerade sig inte.

  

  

  

Tack alla härliga marsvinsvänner för en himla trevlig utställningsdag! Tack Maria Wigenborg för mkt trevligt resesällskap. Marie Holmström vi saknade dig. Speciellt tack Jennie Elfving för all hjälp i BIS-finalerna då jag skulle visa mina djur på flera ställen samtidigt. Dessutom stort grattis till BIS junior-5-placeringen för finaste Wiiks Aska (Robbins vackra lillasyster, i senare kull).

 

Efter utställningen fick jag säga adjö till finaste Highlander’s Xaron innan han åkte tillbaks hem till Danmark. Stort tack Marianne Kragh Gravgaard för att vi fått låna Xaron. Han är en fantastiskt trevlig och gentlemannamässig hane. Hoppas han får trevliga bebisar här.  Delar med mig i bloggen av ett par bilder på Xaron när han förbereds inför utställningen.

  

I samband med utställningen flyttade en ny mörk liten skönhet hem till oss, Baun’s Used To Love Her, engelsk crested solid silveragouti. Lova, som hon kommer kallas härhemma, kommer att ställas ut och när hon blir äldre får hon bidra till solida agouti/argente-aveln. Stort tack Marianne Kruse Baun för att vi får förvalta denna underbara lilla tjej.

Vårens kullar … och dem som aldrig blev :(

Posted on by crestines

Under våren har det fötts några kullar hos oss, både teddy och solida argente. Den 22 maj fick vi en teddykull. Vår första kull med enbart chokladfärgade teddymarsvinsbebisar. En milstolpe! Tre fina välmående bebisar, två pojkar och en flicka. Flickan fick namnet Crestine’s Florence Nightingale efter den första sjuksköterskan. Fortsatte hela den kullen på det medicinskt-naturvetenskapliga temat och gav pojkarna namnen Crestine’s Farynx och Crestine’s Fahrenheit. Känns som en kull med bra pälsar och det ska bli kul att följa dem små framöver.

  

  

Bara någon dag innan teddykullen, den 19 maj, föddes en kull där jag hade förväntat mig solida argente/agouti men vi istället fick två bedårande söta self-bebisar. Men hur kom det sig då att de blev selfar när vi väntade oss solida argente och solida agouti? Kullen var ett litet avelsprojekt med syftet att få in solidargente på teddy.  Och eftersom jag  vid tiden för parningen inte hade någon passande solid argente/agouti hane passade det extra bra att vår nonself solid silverargente hona Quanah parades med Azkaban, teddyhane i färgen chocolate/cream med pinkeyed-anlag. Tanken var då  som sagt att få solider med teddyanlag. Ett litet avelsprojekt i all sin enkelhet… Eller i teorin är det enkelt. En solid argente ger solid anlaget vidare till sina ungar. Och alla marsvinsungar efter en solid argente och en icke-agouti/argente bör bli solid argente alternativt solid agouti, förutsatt att de får solidanlaget.

I praktiken då? Ja där slumpade de sig som så att  båda marsvinsungarna i kullen blev self. Slutsatsen jag dragit: Quanah har således ett a-anlag för icke-agouti/argente tillsammans med sitt solidanlag/ar-anlag. Hon har även genotyp Ee och kan därför ge vidare e-allelen som gör att de bebisar som får det anlaget tillsammans med samma anlag från sin far inte visar svart pigment utan döljer således ev tickning. Crestine’s Behemoth som är lilacfärgad fick inte fick något solidanlag från mamma Quanah. Istället fick han ett anlag för icke-agouti/argente. Och tillsammans med  motsvarande anlag från sin pappa blev han  self. Eftersom mamma har röda ögon och pappa bär anlag från röda ögon nedärvde Behemoth detta anlag från båda sina föräldrar. Han blev således self lilac. Crestine’s Beyoncé blev cream med dubbla ee-anlag (ett från vardera föräldern). Hon visar med andra ord inte svart pigment och kan således bära ar-anlag för solid under creamen, förutsatt att hon fått det anlaget från sin mamma (isåfall genotyp aarBbcdcreePp).

En liten reflektion från mig… Tittat en del i stamtavlorna och solida argente är inte färgavlade på samma sätt som exempelvis self black eller nonself solid agouti. Avelsmaterialet för solida argente är för litet för det, så man har blandat in en del cream och golden m.fl. Och med det i åtanke är det inte konstigt att det blev som det blev i kullen. Då funkar ju liksom inte den teoretiska genetiken i praktiken. Utan dolda anlag finns och poppar upp. Utmaningen framöver blir att försöka ”späda ut” och avla bort selfanlaget m.m. Vilket görs bäst genom att avla solid argente med solid agouti och till viss del vanlig argente och blanda in self endast i undantagsfall. De solida agouti har färre andra färger inblandade (än solida argente har) och ger då förhoppningsvis färre överraskningar rent färgmässigt. Och det där med genetisk analys av stam och kunskaper inom genetik är trots allt inte så dumt, snarare en förutsättning. Känns ändå bra att kommit fram till hur jag ska komma vidare. Framöver blir det avel med fokus på solid argente & solid agouti  i färgerna cinnamon och silver. Så med tiden så… kan jag nog nå målet.

Tredje kullen föddes på självaste nationaldagen. När jag gick upp på morgonen överraskades jag av att Ace hade fött sin kull en dag tidigare än beräknat. En kull med ljuvliga solida argentebebisar! Tre fina solida argentebebisar, en flicka och två pojkar. Plus ytterligare en liten medtagen flicka som tyvärr inte klarade sig. Mamma Ace och hennes tre bebisar mår fint och de små växer så det knakar. En av ungarna i kullen är en helt underbar fin liten solid silverargente pojke som jag hoppas mkt på, Crestine’s Coldplay.  Min första solida silverargente! Givetvis stannar han och bidrar till fortsatt avel när han blivit lite äldre. Dessförinnan är planen att han skall ställas ut. Delar med mig av foto på Ace med sina nyfödda bebsiar samt två foton på Coldplay, ett som nyfödd och ett nytaget. Han och syskonen blir 2 veckor gamla idag.

  

  

Planen var ytterligare en kull solider som var beräknade att födas i början av juli. Vår fina solida cinnamonagoutihona Galant var parad med Xaron cinnamonargente som just nu är på besök hos oss (han bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark). Just denna kullen såg jag mkt fram emot eftersom jag är speciellt förtjust i cinnamon. Men ödet ville annorlunda… Tyvärr drabbades Galant av komplikationer efter 6 veckors dräktighet. Hon började blöda och blev snabbt dålig. Åkte in akut till Blå Stjärnan. Ultraljud visade inkapslade outvecklade foster i ena livmodern samt missfall i den andra. Galant lades in med smärtlindring etc plus matades med criticalcare för att förbereda för operation. Men det blev ingen operation, utan hon blev snabbt sämre med sepsis och toxikos. Och jag fick ta det oerhört svåra beslutet. Finaste älskade Galant fick somna in lugnt och stilla i mitt knä. Sent på kvällen blev begravningen, och när jag efteråt skulle lägga mig och sova såg jag från min balkong ett magiskt ljusfenomen där himlens molntäcke liksom öppnade sig. Det var min älskade Galant som gick över regnsbågsbron. Vila i frid finaste tjejen! Saknar dig oerhört.

  

  

Dubbelutställning i Landskrona 21 april

Posted on by crestines

Den 21 april var det dubbelutställning i Landskrona. Petter och jag åkte ner redan på fredag kväll, övernattade på vandrarhemmet och lyxade till det med restaurangbesök. Fantastiskt skönt att slippa gå upp i ottan och åka iväg vid 4:30-tiden som vi annars gjort.

    

    

Utvilade vaknade vi på morgonen innan utställningen. Solen sken och det såg ut att bli en riktigt fin vårdag. Utställningsdagen bjöd på blandade resultat och en del cert och BIR (=bäst i rasen). Bäst gick det för Galant som fick ytterligare 2st cert och numera kan titulera sig svensk champion!

Under lunchpausen höll domare Jan Schop ett bra föredrag om EE-bedömning. En hel del intressanta saker nämndes, som bl.a att de hela tiden ser till helheten i sina bedömningar. Att ett bra djur med något litet skönhetsfel ändå kan få en mycket bra bedömning tack vare dess övriga tillgångar som väger upp resultatet.

På plats på utställningen fanns även en dansk fotograf som tog snygga bilder på rastypiska marsvin. Vår söta crested-flicka Wiiks Isabelle i den fina färgen solid greysilverargente blev utvald att medverka. Tyvärr är bok och tillhörande fotografier inte färdiga i skrivande stund, så jag kan dessvärre inte dela med mig av någon bild här just nu, men är väldigt spänd på att få se resultatet när boken kommer ut.

Blev en låååång dag med marsvinsutställning. Sent samma kväll, runt kl 23:30, var vi hemma igen, trötta och nöjda med dagen. Och under resan hem kunde vi beskåda en magiskt vacker solnedgång som Petter lyckades fånga på bild.

Med oss hem från Landskrona följde Highlander’s Xaron. Xaron i den läckra färgen cinnamonargente bor vanligtvis hos sin uppfödare i Danmark, men är just nu på ett lite längre besök hos oss för att bidra till argenteaveln. Tack Marianne Kragh Gravgaard för att du ger oss denna möjligheten! Det är även vår förhoppning att vi framöver kommer kunna ställa ut Xaron här i Sverige, men just nu i början får han först acklimatisera sig lite och sedan dejta lite damer härhemma.

SMFs riksstämma 2018

Posted on by crestines

Tiden bara springer iväg! Vi är nu en bit in i maj och jag har dessvärre inte uppdaterat bloggen på ett tag. Blir att skriva ikapp lite och berätta om vårens alla olika händelser. Får nog bli flera olika inlägg och vi börjar med SMFs rikstämma 2018 & utställningen i Husby-Långhundra och vad som hände där.

SMFs riksstämma 2018  hölls 7 april i Husby-Långhundra (Uppland) och i anslutning till stämman var det även utställning. Eftersom det var en bra bit hemifrån tog jag ledigt ett par extra dagar från jobbet. Jag deltog i stämman som en av SMF Sydvästs fyra representanter och åkte upp tillsammans med Marie Holmström / Sockergrynets marsvin och Marita Lycknio /Lycknios marsvin. Vi bestämde vi oss för att åka vi upp redan på fredagen och hem på söndagen. Tre tjejer, massa packning & marsvin i min lilla Audi A1… och vi fick plats!!! Magiskt packat, nöjda och glada styrde vi kosan norrut.

   

  

Efter några timmars bilfärd anlände vi till där vi skulle bo under helgen. Maries kompis Annette hade erbjudit oss att övernatta i hennes gäststuga bara 8 minuter från utställningslokalen och i vacker omgivning. Tänk att få bo så, i ett fint hus på landet. Tre trötta och förväntansfulla tjejer somnade den kvällen.

  

Tidig morgon efter en god natts sömn bar det av till utställningslokalen. Enligt planering skulle stämman hållas först och utställningen därefter. För oss som skulle deltaga även på stämman fanns möjligheten att checka in lite tidigare, vilket vi gjorde. Men då hände nått helt oväntat. Mina djur stoppades i incheckningen. Anledningen var att min self chocolate hane Bobby var lite torr på nosen och helt plötsligt misstänkte de ringorm. Pga det fick inga av mina djur komma in i utställningslokalen. Massvis med tankar for genom huvudet på mig där och då. Känslan att åka över halva Sverige och sedan inte få ställa ut. Och att dessutom få höra att ens djur har ringorm med allt det innebär. Ringorm!?! Kunde det verkligen vara ringorm? Och om det nu var det, varifrån hade Bobby fått det? Och hur sjutton kunde jag missa nått sånt?! Jag som dessutom badat Bobby dagen innan vi åkte och då såg han helt ok ut.

Lämnade incheckningen och ställde mina djur avsides. Gick vidare in och deltog på stämman. Och med tankarna på annat håll fick jag ändå till viss del fört fram Sydväst åsikter kring motionerna. Resultatet på stämman blev väl som förväntat. Kunde dock inte riktigt släppa tanken på att Bobby stoppades i incheckningen och att det uttalades högt att ”det absolut var ringorm”. Hur kunde de vara så säkra på nått som jag själv uppfattade som enbart torr hud?!?  Kände mig besviken och ledsen över att inte få ställa ut. Samtidigt när jag ställs inför situationer som denna känner jag mig mitt upp i eländet ändå glad över att jag är sjuksköterska och dessutom någorlunda påläst inom det veterinärmedicinska området. Då slog det mig att här ska vi inte tro, här ska vi veta! Självklart skall en veterinär få bedöma Bobby och fria honom från ringormsmisstanken.

Väl hemma igen blev det omgående besök på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg. Bobby blev undersökt mkt noga och utförligt och veterinären misstänkte INTE ringorm.  Istället bedömdes Bobby ha fin hud och vara för övrigt välmående. Skrapprov togs på plats för att utesluta andra smittsamma hudåkommor, men inga patologiska fynd. Odling togs och skickades. Preliminärsvar kom med trevligt besked, ingen ringorm och inga andra patologiska fynd. Och när sedan det definitiva provsvaret kom och också det visade detsamma, INTE ringorm(!), kändes det oerhört skönt att ha bevis på att det helt enkelt rörde sig om en missbedömning i incheckningen och en helt ofarlig och icke smittsam hudåkomma såsom torr nos. Note to self: se till att framöver smörja med återfuktande hudkräm innan utställning.

Vid veterinärbesöket pratade vi även smittvägar och jag tänker att det i detta sammanhang kan vara väl värt att dela med mig av denna information här i bloggen, då det förekommer en del missuppfattningar om just smittvägarna för ringorm, vilket leder till en obefogad överdriven rädsla för ringormssmitta. Ringorm smittar genom kontaktsmitta och indirekt kontaktsmitta, dvs mellan marsvin som bor i samma bur och/eller träffas på annat sätt samt via föremål exempelvis filtar, kammar etc där ringormssporer kan föras vidare (=indirekt kontaktsmitta). Smittan är INTE luftburen, så övriga marsvin i hemmet smittas inte om man följer basala hygienrutiner och tvättar sig noga efter kontakt med ev smittat djur. Följer man basala hygienrutiner och djuren bor i en egen bur på så sätt att sporer ej kan spridas till övriga djur sprids smittan inte vidare.

I SMF har vi regeln att djur med misstänkt ringorm stoppas i incheckningen tillsammans med samtliga djur från samma ägare. Med anledning av detta och kommande utställningar frågade jag veterinären om råd. Veterinären ansåg att det inte fanns behov av att jag skulle hålla mina övriga djur hemma från kommande utställning eftersom samtliga var symtomfria. Veterinären var också noga med att påpeka att det verkligen inte fanns någon misstanke om ringorm i vårt fall och att det var därför jag fick det rådet. Hade däremot veterinärbedömningen visat misstänkt ringorm hade rådet blivit annorlunda. Så efter det att jag fått det rådet skickade jag iväg anmälan till dubbelutställning i Landskrona 21 april. Då skulle jag se till att mina marsvin skulle få alla de cert som de missade att få i Husby-Långhundra. Jag valde dock att inte ställa ut Bobby & hans burkompis i avvaktan på provsvar.

Hur blev då helgen 6-8 april? Förutom att mina marsvin helt i onödan fick åka över halva Sverige, så blev det på stora taget en bra helg. Hade en fantastiskt trevlig helg tillsammans med Marie och Marita och vi pratade om marsvin, massa annat och livet. Dessutom fick jag med mig två nya marvin hem. Wiiks Robbin, en liten nonself solid silveragouti kille, och Wiiks Isabelle, en söt crested solid greysilverargente tjej. Tack Maria Wiiks för att jag fått möjligheten att förvalta dessa fina solider! Isabelle hade jag dessutom förmånen att få ställa ut eftersom Maria checkat in henne och trimmat henne så fint. Isabelle fick en bra bedömning och erhöll 88p.

  

I samband med stämman flyttade även ett av våra egenuppfödda marsvin till nytt hem. Crestine’s Dexter flyttade hem till Elin / Quercus marsvin. Dexter fick där flytta in till en hane vid namn Nomy. Nomy och Dexter trivs bra ihop och det ska bli kul att följa Dexter framöver. Lycka till!